kvarlåtenskapen av mina förfäder är lim och glitter
jag kan bygga en värld som skimrar
en värld som håller sig på plats ett tag
det som lämnades kvar åt mig
var en gåva som skulle locka mig ut ur garderoben
men jag vill inte komma ut
även fast glittret lockar
trots att limmet inte skulle fastna på mig
så ska jag bygga en värld
en existens
en frizon
där mina demoner kan andas ut
där mina vänner kan verbalt slå ihjäl mig
för att sedan plocka upp mig
och dräpa mig igen
jag är fortfarande densamma
men mitt sikte har ett annat mål
ni kröner era drottningar och kungar
med pompa och ståt
och ni låter mig veta
att jag inte är en rojalist