Jag har suttit i min lägenhet
i flera veckor nu
Suttit och längtat
efter att få vara i en gemenskap
men inte vågat
göra något åt saken

Jag har legat vaken
fram till fem på morgnarna
ibland sju
Det har inte gjort någon skillnad
förutom att göra mig ännu mer isolerad
Jag har blivit en nattvarelse
ännu mer ensam

Utanför min dörr har jag hört klirret av systemetkassar
och tänkt tanken att jag är glad att jag slipper vara med om det
samtidigt som det tänts en längtan
att vara "som alla andra"
att få supa bort min misär för en stund
att få passa in, att ha det "enkelt"
om så bara för en kväll

Men det är inte så enkelt
Det blir inte "bara en kväll"
det är ett mönster man blir fast i
och som är förtärande i sin essens

Jag vill inte vara med
Inte i det

Jag vill vara en självklar del av något annat
Accepteras precis som jag är,
och få vara med

Jag vill ha filmkvällar, ljus och mys
inte bara med den jag är kär i, men
gärna det också

Jag vill ha folk som bryr sig, som älskar, som tyr sig,
Till mig

Jag vill ha någon på samma sätt som jag hade dig
men jag vill också ha Vänner,
såna som känner mig
utan och innan
Redan från början
såna som man känt sedan alltid
På insidan

Den där självklara kontakten
jag har hittat den ibland, men utan att leta
hur ska man veta
hur det går till?

Jag vet bara att jag vill

Jag vill,

Mera