Kvällen är kylig och klar med ett juniblått himmelsvalv,
varunder granskotten har spruckit ut i nygröna barr,
och fältharen på språng fått varmbrun sommarpäls,
där den syns spänna sina öron vid skogsvägskvälet.

Till aftonsolskvitter och avlägset riksvägsbrus,
vandrar jag stilla över en barrbäddad skogsstig,
längs vars sidor i oförbleknad sommarglans,
hundkäx och smörblom ännu givmilt växa.

Några timmar senare kommer molnen igen,
och man tänker vid ekskogens rand,
att så sagolikt vackert det är trots allt,
vid den gamla förortsängen strax före midsommartid,
när i grådunklet all grönska och blomster,
färgstarkt lyser upp skymningens brytningsljus.