kylan knäcker i träden
pudersnöns matta knastrar i sin undergivenhet
drogen vibrerar i dina ögon
byråkratin godkänner önskan
läkaren nickar trots att det dröjer ett tag
tills du förklarar detta som den värsta katastrofen någonsin
blixthalkan i din själ stjälper cell efter cell
slår ut varje avdelning med sitt skickliga vapen
avgiftningen hägrar då du försvinner iväg med min cigarett i mörkret
jag har aldrig tidigare träffat dig
som neon sprakar dina kläder sig fram
du är laddad och redo för en explosion
du tar fel dörr
jag beklagar du främmande man
det blir aldrig som förr
och mer kan jag inte hjälpa dig