Tusen vägar låg framför mig. Jag tvekade och försvann i rusningen som uppstod.

Sen dess har jag levt i någon sorts mellanland. Även fast jag sedan valde min väg var det redan försent.

Jag irrar vilse i en stressad värld, där man inte har tid att tänka efter eller att vara originell.

Följ vågen eller drunkna i densamma.

Jag kanske redan är dränkt utan att veta om det, eller så kan hända att jag hittar en plats i denna förvirrade värld och min färd är till ända.