Mitt i denna makabert utdragna ouvertyr
med högtravande övertoner
geggiga rörelser
bland ord
jag ångrat långt innan
men har måstat
för hyperventileringens
avundsjukas skull

mitt i flottiga skratt och bister vånda,
vardagliga
alltid ofullständiga och tungrodda snack
om världsalltets
asexuella läggning
kontra andens inblandning
i grannens nattliga samlag
till hälften glädjelystna
till hälften lik opera
gjord för fallen ängel
med långsamt framskridande struma
och 16 skeva trianglar

( som bomull på min tinnitus )

mitt där
öppnas en dörr in
till mitt eget rum

jag lyssnar lassar lossar
så gott jag kan
via beröring
och kakformar av ord

snart tar sanden slut
John Blund, grannen och samlaget
transporteras till universum
som utvidgas
med ytterligare ett korn av sanning

ett hologram
på mins själs
nytända mysterium.

No less, no more.