de känns som om
jag sitter i
en främlingsrum med mina minnen

vad är de här?
de ska ju vara MITT.

jag känner hur tårarna tränger fram
försöker hålla emot
vill vara stark
visa att jag kan

men de är inte så jävla lätt.

jag märker
mer och mer
att du inte vet någonting om
mig.

far och dotter?
de liknar mer främling och främling.

de gör ont i mig
som om nånting spricker
försvinner bort i de oändliga

sova, är omöjligt inatt.

de plingar till:
"klarar du de här? känner jag dig rätt så sover du inte inatt"
jag VILL ju. viljan övervinner allt.

jag älskar dig pappa
men du har sönder mig

men inte inatt.
inatt är jag trasig med alla minnen.