Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Varje gång jag skymtar dig i ögonvrån...



Tiden den går,
men ack så sakta läker mina sår.


Du förblir den saknade pusselbiten,
den överväldigande eliten.


Som krossandes allt annat bröt sig loss och försvann,
mitt hjärtas lidande och sorg gjorde sann.


Jag borde se på dig med största förakt,
vara evigt på mitt hjärtas vakt.



Då du allt du är för mig ångest...
(...vilket är en sorglig lögn.)



Snälla bryt mig loss ur denna illusion.




Bunden vers (Rim) av //Nikita
Läst 271 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2012-12-12 22:16



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

//Nikita