Ensamma själar flockas mot abstrakta mål i unison stress.
Flämtar efter luft under tunga skyar

Halkar på vintergolv, snavar på vemodets rot, försöker hanka sig fram i livets bokpress

Men kastas omkring i affekta stormbyar

Med gråten kan vi segla iväg på frihetens hav


Med saltstänkt kraft

I den flod mot havet som tårarna gav

Kan bli den bästa stund vi haft

En lättnad att i stunden vara fri


Från stolthet och fördom

För lycka står de djärve bi

Och snart står de i full blom

Det vänder för den som orkar
Stå kvar i stormen tills tårarna torkar