**

Ego Noll - en självinspektion

om jag ska
ägna mina sociala scills åt de svaga, utsatta och överkörda
ska jag själv bära mjuka bomullshandskar där blå märken ömmar eller kanske visa min egen ilska över att sånt kan få ske

om jag ska
äga rätten att ha åsikter om andras utsatthet med endast mina egna erfarenheter som grund
ska jag själv ha varit med om det jag har en åsikt omkring eller i varje fall förstå innebörden med jämförbar erfarenhet

om jag ska
på något sätt kunna vara ett stöd, en hjälpande hand, ett förstående hjärta för någon som kan ha behov av det
ska jag själv känna med i det jag förstår och även ha respekt för den behövandes egna gränssättningar av behovet

om jag ska
med endast min egen kraft verka för de strandsatta och klämda av maktens spel
ska jag själv på samma sätt varit strandsatt och klämd för att därigenom också minnas hur jag kom fram till att stöd från andra faktiskt finns även man känner sig totalt ensam

om jag ska

ska jag rejält
och när hur och varför låta komma av sig själv genom genuin känsla av att läget och helheten är perfekt i tajming och därigenom aldrig tvinga mig eller annan in i konstruerade drömvisioners ytlighet på grund av någons eller någots yttre påverkan
dvs från hjärtat låta allt ha sin gång utifrån behovets egna dragnigskraft
likt reikins kraft självsugande utveckling


om jag ska
ska jag rejält så
må krafterna stå mig bi att dela med mig och jag tackar i förväg för allt givet som kommer till mig
om jag ska
ska jag rejält så

må de makthungriga svälta sina blinda konstruerade falskegons girighet över min iskalla bedömnings stålkams taggar för finfördelning

må de svaga gå nyvunnen sin insikt om inre styrka, stolta hem igen och veta att skam bär ändå till slut den som försökt äga maktens kraft för sig själv för att verka förmer än andra i vilken form det vara må

må de sen veta och uppleva i själ och hjärta samt även
utan min medverkan känna
att de äger sin egen fullkomlighet i form av äkta makt;

energi

där makten följsamt lika i sin egen fullkomlighet flyter fritt ditt det behövs och att bestriden makt är falsk illusionär maktkänsla som egot av sin egen oförmåga tror sig växa utav, trots att egot i sig inte är kapabelt att vare sig krympa eller växa i och med sin suveränitet av totalt varande
Jag är

och med den vissheten äga sin egen makt
som en känsla av inre styrka
oavsett påfrestningar


att för alltid stå över den simple maktutövarens försök att trycka ner
med ödmjukhet och tålamod nog
att se

att maktens spel på egots begär tids nog straffar sig själv
och den som missbrukar - svaret brukar kännas som en klar skuld lagd på något utanför sig själv

för egot gör aldrig fel enligt sig själv
och egentligen har det inte ens förmågan att göra något alls - taskig sanning att inse
men så är det nog

lika mycket som egot i sig själv bara
sitt sätt att vara sitt

Är

**

Ego I

är
som en nyfödd - jag är
ego

oförmögen
i behov av annat
av andra

därför noll förmåga till skapande själv

delaktig i processen ja men själv helt utan förmåga hur stolt det än tar åt sig äran
men så klart inte skulden
egot är med rätta själviskt och ska vara i sitt
jag är - men det är också blott det enda jag är

men det är mitt
vad än
inte ditt
och mitt är det hur än det är

och i regel är det det första som en bäbis lär sig
att vara just ett jag

hitta sina fysiska gränser med sin egen kropps undersökning
samt andras hjälp
sen med rösten förstå sin förmåga att nå andras gränser
få reaktioner tillbaka

i samspelet


vem är arg på en bäbis för att den inte kan vara annat är just
sitt jag

ego - ett totalt själviskt jag i sina urbehovs medfödda
som kan en enda sak och vill en enda sak

överleva

och visa sin vilja att leva sen
vilken konstakt

charmas vi inte av detta ego

för visst blir det protester om vi inte hjälper denna lilla egoist
så vem är arg

vem är arg för att en bäbis mitt i sin största boost av egoism helt rätt och riktigt
är ett ego

vem är arg på det egot som bara vill
men ej kan utan hjälp

samma ena som är arga på allas ego
utom sitt eget kanske

hur mycket smarthet ligger det i den ilskan

svarta speglar
är och förblir svarta speglar
noll insikt
eller noll vilja att göra en osjälvisk gränsöverskridning



jag kallar inte ens dessa arga för egoister
de är inte ens värda ordet ego


för en sann egoist har aldrig nånsin en negativ syn på en annan människas ego
ser endast en möjlighet till samspel för överlevnad

ser och söker gränserna
känner respekten för liv
accepterar den andre


en sann egoist vet att med endast sitt eget ego som verksam enhet
finns ingen överlevnad


därför blir det lätt
därför blir det fenomenalt lätt att med hjärtat
på ett äkta sätt och ärligt

hedra en sann egoist

**

Ego II

jag tänker eld - ego - är - men är också beroende av hjälp för att kunna gör nåt
så vem är det som traskar runt och låter andras ego ta skulden för allt så fort något inte känns bra och om tvärtom låter sitt eget ego ta åt sig äran

jag kallar denne illbatting för min inre player
min mixtrare och manipulatör bland egenskaperna
min egna trickster

Coyote - alltid på språng och helst i går men alltid med svansen högt hur än dumblint besluten landar på tvären för fortsättningen
alltid utan skuld och alltid fri från ansvar - den totalt omutbare mångsysslaren där inombords

Magikern inom oss - den fulländade skändaren av moral och hedersamt liv
med förmåga att lura en själv till pluto och tillbaka på en snörkvart för en glimtsekund av egots applåd och tack för hjälpen

med förmåga att låta, eller vägra låta, våra inre förmågor skapa
det bästa

bara för att han kan
(och har ingått hemlighetsmakeri med makterna redan i förväg om att vi behöver våra läxor och hör sen - inte i förväg helst)


och vi går på det varje gång
och skyller på andras ego
och skyller i bästa fall på vårt eget ego
bara inte på vår blinda framfart över egenlagda falluckor och andras
och aldrig

aldrig nånsin

på vårt helheströga och mänskligt maniska sätt att som ur ryggmärgen envist se motgångar som misslyckande från mörka rums domar

och inte som smarta höglarmande fingervisningar på
exakt var

vi ska svänga
när vägen svänger


och det i exakt rätt ögonblinkning med vild frustration i sitt ynkliga skall
av en spjuver med skabbig päls och illvillig blick

bjäfs

sväng för tusan sväng
jag är så less dessa vurpor som sliter på päls och gnällröst
och vill nån gång få tid att växa-på mig så inte vintern blir så vargigt kall

ge mig skall som hörs
om du törs
och sväng för tusan sväng i tid
för där finns inga vargar i mörka rum och inga mer än blindegons famlande händer som lider pin för sin oförmåga att göra rätt där fel har skett

av ett räddhågset Livets Bett
så be om öron som hört än mer än det egot sett

det är mitt sätt

ett Coyote-sätt

**

Ego III

Jag

blott och bart
tar själv ansvaret

för mitt

ego

bjuder dig att kika in
erbjuder dig även fri lejd
tillbaka

till ditt

**