Drömde om honom och mig. Igen.
På nyårsafton denna gång.
Platsen är i en stor trädgård med många träd
och med en stor villa mitt på tomten.

Jag sprang upp för trädgården, bara några sekunder kvar till tolv, mot mina vänner som står uppe på en kulle, springer uppför en liten trappa och när jag springer ser jag honom ståendes med några jag inte vet vilka det är.
Våra ögon möts men jag viker undan med det samma, tillåter mig inte att drunkna i hans vackra ansikte. Bekymmerslöst springer han ifatt mig och ställer sig i min väg på grusgången. Jag krockar med hans bröst och försöker rygga tillbaka med armarna tillbakadragna som för att göra mig mindre i hans famn. Som för att inte nudda honom. Men han håller fast mig, vänligt men bestämt.

"Hej,hej,hej du." Säger han samtidigt som jag panikslaget talar i mun på honom;"Jag klarar inte det här, jag klarar inte det här,
du vet det, snälla, jag klarar inte det här!"
Inte en enda gång vågar jag se honom i ögonen.

"Jag klarar inte det här!"
"Jo men kom igen, snälla, vafan. Åh, jag har saknat dig!"
Han tvingar in mig i hans varm famn och så kramas vi och hans läppar möter mina i en varm kyss, precis där på tolvslaget, och jag drunknar i honom.
Han snurrar runt mig och när han sätter ner mig på marken igen ler han leendet bara han kan göra och ser på mig. Några tårar rinner såklart ner för mina kinder. Jag gråter jämt.

Runt omkring oss firar folk. Smäller raketer och dricker champagne.
"Minns du att du har bilder på mig?" Säger han som om världen runt omkring oss inte fanns, med en menande blick och med ett finurlig smil på sina läppar.
Han försöker muntra upp mig det vet jag. Och ja jag minns, jag minns allt med honom. Jag tillåter mig att vila mitt huvud på hans axel, jag känner doften av honom, så trygg och varm. Han håller om mig. "Fan" svär han medlidande.
Han önskar också att jag skulle vara lycklig nu.

Mitt i allt det där fina, när jag känner att jo, "jag pallar nog detta",
nu när han sagt allt det där till mig, öppnar jag mina ögon men
hittar honom inte där. Nyårsfirandet är borta, trädgården och träden.

Ännu en jävla dröm.
Och mitt hjärta blir kantstött än en gång.