I regnet som faller tungt på mina axlar står jag längs kärlekens väg och liftar.
Jag trodde att den kärlek som jag söktes till skulle ta med mig på dess färd, men den var jag inte värd.

Nu i bröstet en ängslan jag känner, då du fått mig att inse att vi bara kan vara vänner. Hoppas att det händer att det vänder, jag tänker inte sluta be om att det ska ske.

För det vore en ära, att få komma dig nära.