jag vandrar den blodröda stranden
sjöborrar
stoppnålar hindrar framfarten
du kan vandra de glödande kolens väg
hel utan skadegörelse
vandra dina mjuka steg
vi sömmar vägen






lätt
stryker jag ut
händernas kramp



nytt
nytt


ser kartans
taggtrådsstängsel


vad
är






förvånas hur
koagulerade pärlor
kan
skimra




blinkar
bort

smedjans städer




klanger
bärs
av

vinden



dörren är vidöppen


finns ej


fanns

ej


ser dörren flyga vrakgods
albatrossvägars
dånande röda vingar





lätt
stryker jag ut
kartan



ett vitt blad
lyfter


insett har jag




de röda vågorna sveper vågor
pisksnärtar över strimlade handytor
mina sönderrivna ögon ligger utspridda
öppnade pärlemorflagor
snäcksamlare lyfter
genom fingrar rinner de ut
med regnbågsnålar
sömmar jag i
förtvivlan




hånskrattet


vrider
kniven


om
stängeln