Det är lördag morgon och klockan har just slagit åtta. Lasse ligger behagligt tillbakalutad i den breda Hästensängen och har just vaknat. På nedre våningen hör han slamret av koppar och fat. Det är ju själva fan, att hon inte kan ordna frukost utan att skramla så förbannat, tänker han.
Han hör sen stegen i trappan. Skjuter upp kroppen mot kuddarna och gäspar stort. Hustrun Lotta kommer in med kaffet till sängkanten. Det kippar om hennes tofflor för varje steg.

- God morgon, Lasse. Här är fika.
- Morrn, tack.
Hon sätter sig på sängkanten och tar av sig den skära morgonrocken. Sätter i två örhängen och river sedan runt lite i nattygslådan. Fäster sen den där fusk-rolex:en hon köpte i Phuket för tre år sedan runt handleden, men utan att låsa den. Lasse sneglar åt hennes håll. Hon såg verkligen bättre ut förr i tiden, tänker han lite bittert. Det är konstigt att de tappar greppet, så fort de haft den första graviditeten. Han minns fortfarande hennes fasta bröst, sköna höfter och platta mage med det där skönt rundade venusberget strax därunder. Men allt det där var länge sedan. Nuet är nu, sådär tre barn senare.
Han ser henne resa sig upp från sin sängkant och långsamt ta på sig underkläder. Sen svänger hon runt och ler.

- Nå, vad tycks?
Han mönstrar henne uppifrån och ned, kliar sig lite på den tjocka magen och ser fundersam ut. Vad fan är det nu då? Det är samma hårfärg som igår i alla fall. Och hon har då inte gått ner i vikt sedan igår. Det får bli nåt neutralt till att börja med, så att han inte avslöjar sin oskärpa för mycket.
- Jaarå, bra.
- Vadå jaarå bra?
- Brösten hänger. Brallorna ser ut som tält. Men bra.
Hon bara stirrar på honom, med öppen mun. Han slår ut med armarna i en hjälplös gest. Tycker lite synd om sig själv, fan att få frågor som man inte kan svara på, det blir fel hur man än svarar. Han känner väl till tekniken. Och sen ska man schavottera i timtals efteråt, varför man inte har sett, hur man kunnat vara så oengagerad och slapp.
- Fan, vad taskig du är.
- Taskig?
- Ja, dom är nya ju.
- Brösten?
- Underkläderna såklart.
Nu vet han i alla fall vad han ska titta efter. Synar dem noga. Trist skärning, lite tantiga, högt liv och very non attractive, om nån hade frågat honom. Så hur ärlig ska han vara? Säga som det är eller att lägga ut en dimridå bara för att få slut på eländet? Samtidigt känner han ilskan blossa upp.
- Rätt fula ändå. Kan du inte byta dom?
- Jag har inte kvittot kvar.
- Nähä.
Lasse tittar ut genom fönstret istället. Något därute i trädgården verkar väldigt viktigt just nu. För att markera sin upptagenhet kompletterar han det hela med att låta det ena pekfingret börja krafsa i näsan på jakt efter någon åtkomlig snorkråka.
Lotta står med händerna i sidorna och tittar på honom, suckar.
- Vad gör jag nu då?
- Blocket då?
- Det är väl ingen som köper underkläder på Blocket.
- Ok, ok då. Det var bara ett förslag. Men du frågade ju vad jag tyckte.
- Jo, jag vet, Men dom var rätt dyra. Vet ju inte vad jag ska göra med dem.
- Jag kan överta dom.
- Du?
- Ja, dom ser ju rätt mjuka ut.
- Men, det är ju fel storlek?
- Det gör inget.
- Men det är ju damunderkläder.
- Spelar roll.
- Vad ska du ha dom till då?
- Vaxa bilen.

Hon stirrar på honom en sekund, sedan kastar hon klockan mot hans huvud och försvinner med ett tjut ut ur rummet.

@