impulser som bryter ut
jag låter aldrig en idé bli kuvad

jag ser: moln

vid ett vattenbryn ligger vi
en skrivmaskin förkunnar om en tid som är förbi

ett ark, jag kan inte låta bli
att fylla det med döda ord

en sommardag, du och jag
du smeker ömt mitt tunga huvud
vi är varken mörkrädda eller ljusskygga

jag ser: ånga

friden och kunskapen bygger bo i våra hjärtan
skymningen bidrar med svärtan
och solen ska fortsätta lysa

en komposition av en glimrande diagonal i bäcken
en gnistrande projektion rakt in i oss
har inte kommit loss, än

du älskar mig med blicken
jag fokuserar på pricken, mitt i
pupillen som vidgats av pillrens trolleri

håll om mig, det är kallt
snart spelar ingenting nån roll
men ändå
finns det folk för allt