ilar till fjärran stränder
ombytta roller under parasoller
kollar under solglasögonen på alla nakna ben
folket svettas lättast med absurda krav längs havet
vrider loss skruven i hjärnan under huden
blir du frestad att testa, snacka med tjuven som bjuder
lusthuset fyller på ruset med fart
du tackar alltid ja ända från start
latsidan till framsteg, baksidan av skitkneg
blek av solförmörkelsen i hans unga lungor
processen blir en lek med hans ursprung
slutar i aska hellre än en sprucken flaska
helt urdrucken redan, alltsedan ledan varit fuckad ända sen fredan
tid o rum strömmar ut i vakuum
lugnet är högst tillfälligt
likt frenesin du lever i
bli ett med all skit
arbetsmoralen är hög och pundaren är låg
den som såg utvecklingen är bräckligare än
fjärilens vinge, den ilar till fjärran stränder
hamnar där vågor bryts
och isar smälter
liksom glöden som tänder
bränder som knyts
samman med lyriken som välter