torkar sömnen ur ögonen
lyfter på huvudet
rätar upp ryggen
benen ner på det kalla stengolvet

håller på att stöta huvudet i dörren
upptäcker det i sista sekunden
istället
snubblar jag på dörrtröskeln
smärta
tårna blir röda och jag ger upp ett gällt helvete

morgon

varje morgon samma sak dörren och tröskeln
tröskeln och dörren

kallt vatten i ansiktet
vad göra idag
arbetsförmedlingen var det ju
som alla dagar förut

tandkräm
tvål

fil och flingor

klockan är 12
tyvärr inget idag heller

depressionen blir ännu tyngre

3 veckor hittills

systemkassen blir den tillfälliga räddningen
tv till 11
natt