Jag sökte världen

men fann den tom

och utan innehåll.

Sökte i religion efter religion

men fann dem alla tomma på tröst.

Såg upp mot stjärnhimlen 

en klar natt.

Tänkte på allt 

som fanns där bortom.

Vår vintegata

en av många

Ett av många universum

som små öar i evighetens hav.

Det jag såg

var så underbart vackert.

Jag förstod allt jag såg

i det oändliga.

Men ingen skulle förstå

allt det som jag upplevt 

det förstod jag som en vetenskapsman

som jag egentligen inte var.

Efter att skådat  in i evigheten

sökte jag någon att dela allt med,

några som förstod som jag.

Jag fann det hos mina bröder

som är förbundna

till tystnad.