Så nära rör du mitt innersta
jag är maktlös inför dig
Dina ögons djupa glöd
berättar om din kärlek

Skrämd utav kraften
strör du vissna blad från
trädets medvetna längtan
som ett attackerat djur
kryper du ihop med skydd
tror att du kan vinna striden

Himlens vackraste stjärnor
gnistrar mot vår vilsenhet
skänker styrkan att orka besitta
rätt kärlek i fel epok

Frustrationen i dess vetskap
att vara ett med varandra
plågsamt långt ifrån

darrande av din röst
din huds brinnande mjukhet
mina händers frustrerade hunger

I varje tanke får du ett hem
med skönhet gränslöst obrytbar
I varje andetag bär jag dig
beskyddande älskande