Du brukade trycka ner flaskan mellan sittdynorna i soffan
eller gömma dem i tvättkorgen. Kommer du ihåg?
En sjuttis vodka eller en flaska brännvin och ibland
några flaskor vin. Kommer du ihåg?
Nej, det gör du ju inte. Den där tiden är ju bara en stor
blurrig och mörk minneslucka för dig.
Jag kommer ihåg den fräna lukten som sökte sig upp i
mina näsborrar när jag låste upp dörren till helvetet.
Jag kommer ihåg den stora gropen i soffan som syntes
de gånger du lyckats nyktra till i några timmar.
Jag kommer ihåg lukten av din parfym, vodka och urin som
fyllde huset de gånger du inte lyckats hitta toaletten.
Jag kommer ihåg hur dina ögon såg ut då du inte var hemma,
då din kropp hemsöktes av någon annan. Någon som inte älskade mig.
Någon som drack sprit, svor och kastade telefonen mot mig när jag
poängterade att hon var full.
Jag kan ju inte glömma trots att du är nykter nu mamma och jag är ledsen
att jag felaktigt anklagar dig ibland. Men jag kommer ihåg allt och
det gör inte du. Om du hade gjort det, så hade du förstått varför jag är så rädd.
Rädd för monstret som inte är du.