Jag är, nej, jag var, som ett stort betongblock
Ett stort betongblock som du ivrigt slipat, putsat
Format

Du har försökt att forma mig som du vill ha mig
En kvinna som du kan älska

Någon som aldrig klagar
Någon som aldrig tycker
Aldrig tänker
Och aldrig känner

Men du blev aldrig nöjd
Du slipade, filade och putsade tills det inte fanns något kvar
Tills inte jag fanns kvar
Bara en stor hög av damm på marken

Och sedan gick du din väg
Och det är inte förrän nu som jag inser

Inser att du aldrig älskat mig