Han anar någonting i ögonvrån.
En mörk gestalt ifrån en underström
som flödar ur en oavslutad dröm,
en röst som ekar långt där nerifrån.

En skugga skymtar vagt vid järnridån
och sinnet ropar -"Spring din väg och göm
allt skört, följ med i själens flyktingström.
Fly bort ifrån din innersta demon!"

Men trots försöket att gå oupptäckt
så är han fast i bestens andedräkt
och skälver under kroppens kalla kårar.

En kort sekund av skräck som viker bort,
för hans demon är av en annan sort.
Den sprutar inte eld, den fäller tårar.