En tågvärds väna vokalis som bräker
i takets dolda tordönsstämmas dån.
Ett pendlande patrask där prisnivån
bestämmer stolsbredd där vi bredbart vräker.

Med flyktig vilja vilar vi och fläker
de kroppar som ska transporteras från
sitt hem och letar lindring i "bistråån"
där sanning sökes i vitt vin och "räker".

Ett enkelspår ger extra egentid
då tågkö är ett tillstånd med solid
struktur och ingen förtur går att köpa.

En sinnebild av själens stalagtit
som långsamt möter minnets stalagmit
och tidens droppars gröpande ska gröpa.