bäddat
har solvinden

de stumma bladen




vindspelens klagosånger
spräcker blyfaten



solvinden släpper
sejdande bladen



skallror ljuder i hyddgården


han vilken vandrat
utan år

talar



genom de mörka skogarnas träd
granar bokar cypresser
följer spåren



han jonglerar ringarna
i rörelsebalans saturnus



sann är meningen