här sitter jag i detta förgänglighetens mekka
och ödslar bort ännu en natt

fast lätt fånget är inte alltid så lätt förgånget som man tror
å andra sidan, har man testat sina vingar och kraschlandat
ska man kanske vara glad för vad som finns kvar

alla känner vi uppgivenheten ibland
frågan är väl mer till vilken grad
och vad den får oss att göra

så länge våra tankar förblir just tankar
skadar dom bara oss själva

om man inte som jag blivit hård som diamant
under miljontals år av ofattbart tryck
då spelar det liksom ingen roll