Perception:
jag ser det för att jag vill se det
och
när han sjunger
tänker jag på dig

hur kan något så fint
göra så ont och hur kan
något så fel
vara så bra?
och
nu för tiden skriker jag
STRYK DET DÄR men

jag vet att jag bara var 16 år och ett barn med hela världen framför mina fötter,
hela jävla naiva världen men jag
var ett barn med vuxna skor och ändå
jag var lika naiv jag

jag har klippt lugg nu
låtsats att jag blev den jag ville vara
men inga kläder passar längre
och spegelbilden är inte längre mitt morfin
så dödligt beroende

det var det här med att växa upp,
det tjatar jag alltid om och idag växte jag tre gånger

du vet att jag vill
men jag kan inte
det är processer inom mig som måste
storma klart först

jag är fast mellan ett nu om är tryggt och uttjatat
och ett framtidsdå
som är både nytt och skrämmande

ibland vill jag
definera mig
för att
om jag vore sjuk
skulle jag kunna leva som om jag inte hade något att förlora
men å andra sidan

då skulle jag redan ha förlorat allt

jag vill också vara en av kvinnorna
som berättar om drömmar om sina lärare
och
för några nätter sen
drömde jag om honom
men
har jag sagt
att jag fortfarande är
klädd i
för stora
skor
så jag
höll
honom bara i handen
hela jävla drömmen

och
jag vill ut och nudda världen
jag vill stanna och fästa mitt ankare
för jag vill flyta och komma hem igen
för att flytta och lämna
är skrämmande

i så många nätter
har jag drömt om det
och så många dagar
har jag drömt om det
men jag börjar undra
om jag har börjat konstruera
ett eget
det

jovisst
jag är så liten
ändå
ännu så mycket förliten för det
har inte ens gått klart skolan
har inte ens klarat av att gå klart skolan
nästa år ser ni mig igen
hon som aldrig försvann

jag drömde om död här om natten och
på morgonen vaknar jag av ett samtal
som säger att en han är död
och jag gråter inte
för död är ett ord och ingen verklighet
men jag rös av sammanträffandet

jag tycker om
hur du kommer
trycker ut en madrass på mitt golv
välter stolar i köket
håller mig vaken till två
jag skrev dig ett brev

jag skriver ofta brev
men hellre än att skriva
hade jag velat kunna
svara

så det här är till dig,
till mig
nästa gång du läser

jag kan inte säga dig
någonting om hur det ska bli
men jag vet att
jag aldrig kommer veta
hur det känns att falla handlöst

om jag inte provar