Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

När paniken drar ner mig i depressionen



ett helvetes gnäll
säger du säkert

jag faller oavsett
som att få nya tankar plötsligt
en ny syn på världen

ofrivilligt åka ner i mörker
i ödelandskap


från att känna mig som mig själv en dag
till att störtdyka i hög fart

bara registrera vad som händer
vad fan är det som händer?

har jag ätit något olämpligt?
är det fullmåne?

håller jag på att förlora vett och sans?



det går inte att förklara
det börjar som en mullring på nedre däck

sen stiger det i volym under timmarna
jag letar i tanken efter något som kan sätta stopp

finner mig handlingsförlamad
ett steg i denna nedgång

efter ett plötsligt utbrott
kommer hettan i mitt huvud

det brinner i pannloben
jag ligger stilla som ett jagat djur

tankarna tycks inte som mina längre
de är någon annnans

i tre timmar ligger jag så här
som i chock


försöker behandla mig med en kopp varm choklad
göra något för att vända på hur substanserna släpps ut

ytterligare en stund senare tar jag en huvudvärkstablett
då jag förstår att huvudvärken jag haft under dagen inte går bort


krampen släpper något under kvällen
den besvärande underliggande rastlösheten

går åter fram i förgrunden
jag hoppas jag kan sova gott i natt


somna inom en timme
drömma bort detta tillstånd, denna kramp

jag levt med idag










Fri vers av LenaJohansson VIP
Läst 265 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2013-02-08 09:21



Bookmark and Share


    lenakarin
Läser din text som en reseberättelse från ett land jag inte önskar någon att behöva besöka.
Mycket bra förmedlat o jag hoppas sömnen befriade..
Kram!
2013-02-08

  Lars Hedlin
Känslan förmedlar du bra..
2013-02-08

    ej medlem längre
Lider med dig ,vet hur det känns.
2013-02-08
  > Nästa text
< Föregående

LenaJohansson
LenaJohansson VIP