Det var plötsligt över,

all glädje och sorg.

Tomrum hette den nya
varelsen
som klev in.

Tomrum, där fastnar
orden

Tomrum, där förvrids mitt
språk.

Hoppet,

min visdom
förankrad i tålamod.

Nu

ogripbar
i tomhetens
landskap.

Men

tålamodets grenar
når långt,

längre,

förbi

och i tomrummets kärna
vilar min
visdom.