Det var något som störde.

Var det för att jag läste boken,
eller läste boken mig,
inni från och ut.
Eller var det den gulröda
färgen som störde mig,

den som jag vaknade till.

Det var ju inte uppväxten,
huset var ju grönt.

Gröna huset,
det sa vi.
Det sa alla.

Men ändå,
något var det.

Och det var inte samma bok,
boken med minnen
som lästes tillsammans med musik.

Det var en annan bok.

Det gulröda var ljuset i boken,
som en soluppgång,
vacker

Den fanns i boken,
den väckte mig inni från.

Det gröna är numer beigt,
en fasad, sprucken, åldrad,
inte vacker.

Aldrig vacker,
inte ens som grön.

Allt det där gamla som jag såg
utifrån och in.

Det var det jag tänkte på
när jag slog ihop boken.

Och störningen blev kvar.