Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ett stillsamt epos om en resa mot ingenstans


Du sover

 

(Prolog)

Det är svårt att beskriva en början på något som är slut. Allt som var känns idag så suddigt och konturlöst. Ingen kraft, ingen magi. Men den fanns nog aldrig någonsin. Magin. Och kanske fanns där heller aldrig någon början.

Men jag minns ditt leende och din vackra hud. Solkysst olivfärgad och ett par fina glittrande ögon, gröna. Det var som om du lyste lite grand när du kom gående över gården och hälsade med ett Hej. Vi hälsade mycket på varandra, du och jag. Och log. Under en lång tid, i månader möttes vi på gården, log och sa hej. Jag borde förstått då att det är så det är med dig. Allt är en långsam resa mot ingenstans, men det visste jag inte då. Jag tyckte mest att du var tjusig. Sommarvacker.

Den där morgonen. Bråttom till jobbet och så brevet på hallmattan. Handskrivet och hjärtat mitt rusade. So if one of these days you feel like having a glass of red wine, here I am.. Och eftersom brevet var till mig svarade jag dig samma dag och du blev såklart lite förvånad över det men gick med på att ses några dagar senare. Du föreslog te och en kaka men jag tycker ju inte om kakor. Jag sa inte det, utan försökte äta lite av den där Sachertårtan som du tagit med dig från din resa och istället för te fick du vin. Efteråt har du sagt att det var min klänning som gjorde det. Du ville så gärna tro att det var jag som förförde dig och jag vet inte längre.

Men det var en fin kväll. Jag minns den där stämningen som byggdes upp saktasakta. En långsam, trevande flirt och små fysiska närmanden. Ett finger som snuddade min hand och en hand på min axel. Kontakt och lite grand elektriskt. Blygsel och skön osäkerhet. Vi pratade om musik och jag minns att du tyckte att jag hade fina låtlistor. Du sa det många gånger efter det. Att du tycker om min musik, men aldrigaldrig visste du att det var mig du pratade om. Att jag är min musik visste du aldrig på riktigt. Du är din musik och den är vacker. Men inte heller det vet du.

Jag minns att vi satt där på golvet i mitt vardagsrum och hur du plötsligt böjde dig fram och kysste mig. Hur varm och mjuk du var. Vacker och lika sensuell som jag hade föreställt mig. Och kyssar med våtvarm tunga, mjuk. Du sa att du inte hade väntat dig detta och jag minns hur jag undrade om du var medveten om att du ljög. Vi kysstes länge och det var nog så nära passion vi kom. Den kvällen, den första kvällen. Den enda kvällen. Jag satt i ditt knä med mina ben omkring din kropp, uppfylld av en intensiv längtan av att få komma näranära. Att få möta dig på riktigt. Jag höll mina händer på din rygg, beredd att ta av dig tröjan när du avbröt kyssen och viskade I need to sleep now but let’s meet tomorrow. I want to see you tomorrow.

Och du lämnade mig där, brinnande och som jag längtade till morgondagen. Jag vet inte om jag verkligen längtade så någon gång efter det. Kanske var det bara då. Den kvällen, den första kvällen. Den enda kvällen. Som jag verkligenverkligen längtade, klarvaket och förväntansfullt.

 

Men du. Du sov nog redan då. Visste du det?

 

(Korus)

I want to invite you to SPA for your birthday säger du leende. In Istanbul. Och jag blir glad och samtidigt förvånad och tycker att det kanske är lite mycket för en helt vanlig födelsedag. Jag kallar dig ju inte ens för pojkvän än mindre för kärlek. Jag kommer på mig med att benämna dig min granne och vän när jag pratar om dig med dem som inte känner dig till namn. Men du står på dig och vill verkligen göra det här för mig, för oss. Du har länge velat resa till Istanbul to buy carpets and visit Hamam och det är roligare om man har sällskap. Så vi reser till Istanbul tillsammans. 

Resan blir tyst och tillbakahållen. Precis som vi. Vi bor fint och äter gott och går i affärer och ibland skrattar vi. Men du tar aldrig på mig även om du kallar mig my girlfriend då du får frågan från mannen som putsar mina skor. På kvällarna somnar du med ryggen mot mig och jag somnar långt senare utan att en enda gång ha skrikit rakt ut i undertryckt förtvivlan. Men när jag ligger naken och nyskrubbad på det varma stengolvet på stadens finaste Hamam gråter jag stilla och länge. Ensamheten spränger fram tårar och allt är vackert och smärtsamt och så fasansfullt uppenbart. Jag är ingenstans och vi är ingenting.  

Vackra kvinnokroppar. Sammanhållning, små grupper som talar och skrattar. Jag. Ensam. Alltid denna ensamhet. Du är klar och väntar på mig då jag kommer ut. Du uppmanar mig att köpa färskpressad granatäpplejuice och jag gör som du säger bara för att få tid att låtsas att jag inte skall börja hyperventilera vilken sekund som helst. 

Vi reser hem under tystnad och jag tänker att det är så här det känns inombords när man har gett upp. Och jag minns mattorna vi köpte och granatäpplejuicen och den där hajen som fiskarna just hade dragit upp, hur vassa tänder den hade. Och hur du aldrig tog på mig en enda gång bara för att du ville. Jag ser på dig och säger att det skulle varit så fint om det var så. Att du någonstans hade haft en känsla av att inte kunna hålla dig ifrån mig. Hur jag önskar att du skulle se mig komma mot dig och hur du då inte skulle kunna göra något annat än att dra ner mig och hur du skulle vara tvungen att äta upp mig alldeles fullkomligt. Som en haj. Och du svarar så som du svarat förut att du verkligen inte kan det. I will not stay here and I can not allow myself to open up like that säger du och jag svarar att det är så väldigt sorgligt att höra. It's like you're sleeping your life away. Just waiting for nothing to happen and one day.. One day, you wake up dead. 

Men jag tror inte att du hör mig i sömnen och jag tänker att nu är det över.  

 

(Slutet I)

Du ligger i min säng och sover helt utan anledning tycks det mig. Jag vet att du är trött. Du är alltid trött. Vi har setts hemma hos mig den här gången också. Det är så vi gör, nu för tiden. Du bjuder aldrig in mig till dig längre har jag märkt och det kanske inte gör så mycket. Egentligen. Hos dig känns det så mycket som besök. Stelt i konturerna.. Var sak på sin plats, ordning och reda pengar hela veckan lång.  Vet du? Jag är alltid så orolig över att fläcka ner hemma hos dig. Du har det så rent och fint överallt och jag.. ja.. Det blir lätt fläckar. Jag brukar ta din handduk och torka handfatet efter mig när jag tvättat händerna. Men det spelar väl ingen roll nu. Du bjuder aldrig in mig till dig längre. 

Näranära ligger jag dig. Lyssnar på elden som brinner i kakelugnen och plågas av den som långsamt brinner i mig. Jag snusar dig, andas mot din örsnibb. Dels för att du luktar så gott och så litelite för att mina andetag kanske skulle kunna få dig att vakna. Få dig att ta på mig, hela mig. Inte bara trycka lite försiktigt på min rygg med fingertopparna utanpå klänningen sådär som du brukar, utan på riktigt känna mig. Röra mig. Åh, som jag vill att du skall smeka mig med hela handflatan. Stryka mig över benen och förundras över hur lena de är. Ta på mina bröst, ja.. jag vill att du skall klämma på dem tills jag blir tokig och börjar stöna sådär högt att du tycker att det blir jobbigt. Men så blir det förstås inte. Du sover istället.

Själv är jag nybadad och luktar solvarm citron, mest för att du en gång sade att du tyckte att jag luktade så gott efter att jag smort in mig med den där krämen. Det var ganska länge sedan du sade det där, förresten. Nu för tiden kommer du alltid direkt från jobbet. Jag minns hur du alltid brukade duscha innan du kom hit. Det är ju så viktigt för dig att vara fräsch.. Fast jag tycker egentligen bäst om när du luktar dig själv. Jag letar upp den där punkten strax ovanför tinningen.. Kysser dig lätt, men det låtsas du inte om. Du sover så gott i min säng medan jag ligger tätt intill och luktar citron alldeles i onödan. 

Mina finaste underkläder. Jag tar alltid på mig mina finaste underkläder när du skall komma. Eller jag tar alltid på mig mina finaste underkläder. Varje kväll badar jag och byter om. Hoppas på att du skall få för dig att komma förbi på ett spontanbesök. Jag glömmer så lätt att du inte alls är spontan till din person. Men underkläderna är på. Och klänning har jag förstås också valt, för att det nästan skall bli omöjligt för dig att inte röra mig då jag säger åt dig att lägga dig på min säng. För att du skall tycka att jag är alldeles oemotståndlig när jag lägger mig intill och lägger upp mitt vänstra ben över dina jeans, sådär precis över ditt skrev. Jag är noga med att göra det så att det verkar som om det inte alls är meningen. Men det är det. Jag längtar efter att få känna hur du växer när jag kommer nära dig. Men det enda som växer är ljudet av hur du andas. Stilla.

Jag kliar dig i hårbotten och smeker dina hårda axlar. Vackeraxlar. Jag gör små cirklar runt din navel. Ser dig djuptdjupt i ögonlocken och skriver hemliga budskap på din rygg. Se mig skriver jag med så snirkliga bokstäver att du inte skall kunna lista ut vad det står. Men du känner inte hur jag rör dig.

Så vaknar du äntligen och mitt hjärta fladdrar till. Du ger mig några flyktiga kyssar på pannan och säger sömndrucket I need to sleep now. Thank you, sweetie. It was lovely. As always. Själv undrar jag om det verkligen var det. Lovely. Jag kysser lite för desperat på dina pussar när du går. STANNA EN STUND OCH KNULLA LITE MED MIG! vill jag vråla, men istället fnissar jag för högt när jag stänger dörren efter dig. Jag lägger mig i sängen och lyssnar på elden som slocknat i kakelugnen, hur fridfullt tyst den är. 

Och du sover nog redan. 

 

(Slutet II)

Jag förundras över hur tyst du är. Har du alltid varit tyst?

Inte vet jag vad det är för arv du släpar runt på, men det tycks mig som om det är onödigt tungt. För dig. Varför väljer du så? Du tycker bäst om när saker och ting är på sin plats, jag vet det. Så hur kommer det sig egentligen att du tycker om mig? 

Och jag känner mig verkligen som en dålig pastisch på mig själv när vi är tillsammans. Ett härligt jävla kaos av kvinnlighet som virvlar runt med an amazing tongue and magical hands som största tillgång och allt jag lyckas åstadkomma är att få dig att somna när jag i själva verket vill få dig att skrika. Högt. Men du kan ju inte skrika, eller hur?

När skrek du senast, minns du? När slängde du någon på sängen? Tog för dig liksom? När blev du riktigt arg? Jo, jag vet att du blir arg ibland. På Sverige. Men det är ett ganska stort upptagningsområde att rikta en ilska mot, tänker jag. Ett helt land. Att bli förbannad på makrosystem är ofarligt, eller hur?

Men visst, ilska mellan människor innebär intimitet och inom det området har du viss utvecklingspotential. I n t i m i t e t, kära du. Svårt. För dig. Att vara nära. Men så se mig djupt i ögonen en enda jävla gång så lovar jag att aldrig försöka knulla med dig igen. Inte det? 

 

Jo, jag vet att du tycker att det är lite vulgärt. Bara där är vi så olika. Det är fint och härligt, förstår du inte det?

  

Vad sa du? Nähä. Jag tyckte att du sa något.

Vad tyst du är. Har du alltid varit tyst? 

Jo, jag pratar. I brist på något bättre att göra kanske. 

I brist på någon annan att prata med kanske. 

I brist på..

 

Nej men.. Jag vill väl mest bara skriva och berätta att jag har slutat vänta nu.

Kakelugnen brinner inte längre för dig.

Så vet du. 

 

Du kan tryggt sova vidare. 

 

(Epilog) 

Du sover med en annan kvinna nu. 

Jag såg er lämna gården tillsammans härom dagen. Vet du det? Jag kom ut från lägenheten alldeles precis innan du stängde grinden efter dig och allt jag hann se var din ryggtavla och så hon. Sådär lagom kortlång med långt svallande mörkt hår och ja.. väldigt kvinnlig. Au naturelle. Jag fantiserar om att hon inte bara är det utapå utan liksom hela vägen in.

Hon är en sån som du är van vid tror jag. Så som jag tänker att du nog verkligen vill ha dem, kvinnorna. Jag har ju tittat på facebook. Sett hur de varit tidigare. Lite samma allihopa på något sätt. Mörkhåriga, hårsvalliga med milda leenden. En sådan där som kryper upp i ena soffhörnet under en filt med en stor kopp te som hon omsorgsfullt dricker ur. Småsmå klunkar och med båda händerna runt tekoppen och knäna under hakan. Jag vet. De spiller aldrig och jag är avundsjuk.

Själv missbedömer jag alltid avståndet mellan soffan och luften och istället för att sätta mig fint och ordentligt blir det alltid en duns. Teet väntar jag med att dricka tills det är nästan kallt och då sveper jag helst hela koppen. Eller också tappar jag den och allt blir en enda röra. Jag skulle vilja äta äpple så som de gör. Med små tuggor. Det ser så gott ut. Jag tar jättebett där jag liksom bänder loss alldeles för stora sjok av äppelbitar..

 

Men du.. Jag tänkte på det redan då när du sov med mig.. Tänkte att du ju gärna gör lite samma saker hela tiden. Det får dig att känna dig trygg? Tvätta på samma dag. Äta på samma restauranger. Älska med likadana kvinnor som är alldeles lagom passionerade och som inte kräver ögonkontakt och sammansmältning och sinnlighet och.. Ja.. Sådana som inte stökar ner. Var sak på sin plats Och så plötsligt jag.. Så väldigt inte. Rutin. Men så blev du ju också förvånad.

Så många gånger sa du I never pictured you like this. I thought you were very different from.. the way you are.. Och då tänkte jag att det var en fin komplimang. Jag fick för mig att jag var ett uppfriskande trendbrott. Början på något nytt, men nu.. Jag vet inte. 

Förmodligen var jag en missbedömning. 

 

Så. Du sover med en annan kvinna nu. Och det är nog bra. Att du är tillbaka där du var innan, för jag tror inte att du verkligen vill gå framåt. 

Du kom förbi mitt fönster häromdagen. Det var alls inte meningen, vi råkade bara få ögonkontakt när du gick förbi och du är ju så artig och vill inte stöta dig. Jag frågade om du inte ville komma in ett tag och prata. Stå där och prata genom ett fönster kändes lite dumt. Eller avståndstagande? Och du svarade inte som det var; att du inte hade tid eftersom du väntade på att din nya girlfriend skulle komma. Förlåt, men jag kan inte säga din nya kärlek eftersom du ännu inte vet vad det betyder att älska. Istället sa du att du behövde duscha och jobba. Att du var för trött.. Och du verkade bli lite stressad. Jag märker ju sådant.. 

Men du ville gärna att vi skulle träffas snart. To talk and have a glass of wine. Och jag visste med en gång vad du vill prata om, men vet du? Det behövs inte. Jag såg henne gå över gården senare samma kväll och hon kom aldrig ut igen, så jag vet. Du sover med en annan kvinna nu. Jag vill att du skall vara lycklig, sov med vem du vill.

 

Men mest av allt..

Mest av allt vill jag att du skall vakna.

 

 

 

 




Prosa (Kortnovell) av Saring
Läst 602 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2013-02-10 23:06



Bookmark and Share


  Ronny Berk
tycker mycket om den berättelsen; framkallar funderingar samtidigt som lyssnar på elden som slocknat ...
2014-05-10
  > Nästa text
< Föregående

Saring
Saring