silverfloden
stänker pärlor i gräsets hår




ur knoppar
stiger

bladen av silver
bladen av guld




skrudar
regnbågsbrudens armar
i det hon lyfter armarna
in i


solhymnens
morgonstämma







träden skyler sitt nakna
snömantlar gnistrande är fallna
isflarnsblad smälter
sakta



droppsånger
tonande

stjärnsånger





kvinnan skyler sitt nakna
slöjan ligger i mjuka vågor
runt hennes fötter






en vind rörde vid min sömn
befinner mig
i vad är det


grådis
eller är det rökslingor
smog kanske



ändå
dessa grå till svart
svävande
stråk


vem håller cellon i aftonfloden





satte mig helt stilla vid gropen vilken anvisats



förmultnande marker
det vill säga förmultnande löv
plöjdes maldes
in i jorden



fukt är doften

jordefukt
ronna

det går nästan att höra
rörelserna i marken
hur jordfolken
mal
bäddar





satte mig helt still vid gropen vilken anvisats
inväntade regnens stigande



lyssnar
till tomheten
tystnaden


länge och väl
var sällskapet


rörelsen kom


tomheten steg upp



det talas
alldeles för många ord





sakta
såg jag


var det en virvel
var det någon vilken rörde i grytan



jag är ej en gryta
jag är en grop



vad är det jag ser
strömmar
virvlar
i sakta rörelse



det är grådiset
det är origot vilket röres i cirkel



se det vilket stiger
upp



regnen stiger upp

kan du höra
regnen
stiga





en grop
är

nedlagd






en vek kvist


av trädet vilket släppte
alla grenar
i smärta


en rest


av något



vilket
vilken

aldrig
var



i den ensamma skogen
vandrar hon

söker efter lyktan
den tappade


glasfjädrar
har hon funnit
stelnade



ramarna
har hon funnit


gnistan
finner jag ej
veken är borta



vek
veke
vekhet



bevekande vänder hon ansiktet
in i stegkupors

ännu ej
utslagna
knoppar



en vind rörde vid min sömn
befinner mig
i vad är det
grådis
eller är det rökslingor
smog kanske
ändå
dessa grå till svart
svävande
stråk



satte mig helt stilla vid gropen vilken anvisats


älskade



kan du höra
regnen

kyssa
dina fingerblad





sju svarta starar
bär guldbladet ur inkatemplet
in i den niondes ögonrymd

rör vid
den slocknade eldens glödhjärta
ur kolens läger
vaknar lågor
gryningen målar

sju svarta starar
blodröda




jag är skuggan av
kvinnan

vilken vandrar i ensamhetens skog



en rest


av