Om jag nånsin hört till det sovande folket
Är jag klarvaken nu
Det tuggande gisslet som trycker mot nerven
Jag måste bara ut


Vid mitt vacklande vägval blir jag en stod i tiden
Kvar där jag gjöts
Kontrollen gräver i köttet med långrandiga naglar
Som rotande spröt


Det är dags att gå hem och vända dygnet rätt
Inte irra mer i natt
I brist på storhet finns bara småsaker att älta
Tills jag åter blir besatt


När jag pressar dröm och mara mot ett ark
Skiftar skepnad varje ikväll
En arbetare utan klass blir aldrig nåt annat
Så somnar jag tillfredsställd