Han har steg kortare än solen förmår skugga en afton där kylan lägger och liv svårligen levs.

Han har tiden som någon enstaka söm , kanske ofållad i all sin enkelhet

I en betraktelse ur år vet han att det inte spelade någon roll.

Han hade andats vart ögonblick och bevarat dessa i sitt rymliga hjärta och det tänkte han är det stora i detta

Inte hur långt vi gick eller hur länge dagen rågade.

Vilken klädnad livet höll, utan att vi vågade,

livet modigt greppa.