Åska regn och hagel över motorleden
och solen som står lågt
ljuset känns plötsligt felvänt
lever vi på insidan?

efter regnet är föremålen fula
av en avvisande och bortvänd sorg
som en ämbetsmannagrav från stormaktstiden

ditt ansikte i vimlet räddar mig
du kunde ju ha varit vem som helst

världen strömmar in i mig
jag vill visa dig det här
så mycket kärlek överallt

mitt liv ett eget konstverk
som bara jag förstår
och vi är alla världsmästare
när allt faller på sin plats