Du harklade dig i fotöljen

Du
jag vill bara säga att jag vill inte att det händer nåt mer mellan oss
De e lugnt, sa jag tillbaka direkt.
Jag skulle inte klara av det, sa du.
jag vill bara vara vänner
De e lugnt
och jag vill inte heller att det fortsätter som det har här nu

Du hade samlat dina tankar
Klar och tydlig
men nervös
tittade bort
det har du alltid gjort

det vi gör
det känns bra för stunden
men inte i det långa loppet

Nä, jag vet, det skulle aldrig fungera
det är dömt att misslyckas

Jag var lugn
Redo
Visste också att det här
det var inte rätt
inte nu mer
inte längre

Ja, och inte bara det
jag är inte intresserad på ett sånt plan
(det tog ont att höra)

Jag kommer alltid att tycka om dig
men jag vill inte vara med dig
det skulle aldrig gå

Nä precis
Jag tycker också om dig
och kastar man in en tre promilles fylla
i dig och mig så strular vi alltid till det
och det blir så komplicerat då det kommer till dig och mig

det blir så himla råddigt
med oss två
och det behöver det inte va

Ja

Du log
Jag skrattade till

Ont i bröstet
Men lättad i hjärtat
Förvirrad i huvudet
Stickigt i foten som domnat

Men bra
skönt att ha det sagt, sa jag

Ja känner samma
Måste gå på toa
annars pissar jag ner mig

Okej.


Med dessa ord tog min viktigaste relation slut.
Egentligen kände jag ingenting.
Jag bara pratade.
Domnad.
Det var dags.