rörelser som väcks i mellanrummet
de består av liv och magi

du

lyssnar inte till varma vindar i fryshuset
orden rinner ur dig inom loppet av två timmar

de drabbade ser på och försöker få ihop fragmenten
selektivt plockade ur associationskedjor

men obegripliga när väl formulerade


något säger mig att jag inte vill vara denna figur
som att det inte vore gott nog

att jag skulle behöva övningar för att stävja
naturkraften



(det var en otrolig syn då en grupp forskare hade hittat en metod
att dämpa, eller rentav stoppa ett vulkanutbrott

bara en antidepressiv i rätt ögonblick
får henne tyst, tystare liksom

det uppnådda resultatet = inget utbrott

det andra uppnådda resultatet = tryckkokareffekten


men jag kunde minnas tider
innan jag fick stryk till tystnad

vänner som förlät
som fanns där

var är de nu?



det var som att locket hade tagits av nu
det orkade inte hålla sig kvar på ingenting

rabblade ramsor med multikopplingar
tappade tråden åter igen

nu var kraften att hålla detta borta
det var bara att följa med


kvinnorna lyssnade och förklarade
den ena ursäktade sig och förklarade - något jag inte tål

den andra lyssnade och bekräftade att hon hört
jag såg efter en stund hur trött hon blev

men där fanns inget agg
ingen maktkamp

jag slappnade av
här var min köpta vän



jag försäkrade mig om att tider var passande för henne
omtänksam som jag är om andra människor

skulle detta hålla? tänkte jag
hur länge?
orkar hon?

hon får betalt



och

var tog alla riktiga vänner vägen
som jag tidigare hjälpt?