Jag tror jag just förstörde någonting. Men jag vet inte vad. Och jag vet inte vad konsekvenserna kommer att bli. Men det är så skönt att för en gångs skull få vara den tvekande parten, den som börjat tröttna, börjat ifrågasätta. Jag ville inte skriva det till dig, för jag vet jag sagt det förut, men jag vet verkligen inte vad vi håller på med och det börjar kännas som om ingen av oss är särskilt engagerad att fortsätta. Ibland känns det som om vi spelar charader, men vi tror alltid att det är den andre som agerar.