Jag trampar fram i tö
Med dröjande känsla utav frost
Som ett slipat blad
I längtan och saknad efter rost


Runt i cirkel vandring
Tills jag möter min egen rygg
Det var din ordination
Förutsägbarhet så jävla trygg


Vita rockars varp och solv
I journalens marginal vi suddas ut
Omsorgens egna sorgebarn
Ring på klockan om det känns akut


Du rabblar biverkningar
Du radar upp några senaste rön
Ändå ska jag drogas dum
Som alla de andra jag mött i kön


Jag har mist vad jag slet för
Liksom det egenvärde jag ändå haft
I denna vanebildande vård
Detta system av självsanerande förakt


Så ta väck min udd
Trubba bara av och nöt mig ner
Ur den lunkande loop
Som jag inte pallar följa nåt mer