Han nickade och log. Det var nästan hon förstod.
Inte bättre på nåt sätt, men kanske ändå rätt.
Och medan löven for förbi, så stod hon där mitt i.
Utan att darra alls på rösten, pratade hon med hösten.
Buskarna dansade vilt i vinden, och hon blev alldeles varm och röd om kinden.
Hjärtat bultade hårt,
för allt det som
var vårt.