När jag går ut, och andas
letar den sig upp i näsan
Den där doften av 1992
när allt skulle bli annorlunda
Kylan och fukten i luften kommer tillbaka varje år

Jag minns dina händer om och om igen
Dina skor och nonchalanta fotsteg
Din styrka och ditt leende
Det där skrattet som hugger som en yxa i mitt hjärta

Blöta gula björklöv kantar vägen där jag gick
Med dig och sen utan dig
Varje höst kommer löven tillbaka
Fast aldrig du
Ändå är du där, som ett spöke i min näsa