Resa till dödsrike

Glider ner i mörkrets djupa dal, mardrömmarnas skuggiga vrå, där få människor skulle frivilligt landa...

Med kärlek i mitt hjärta söker jag de vackra vilsna själar som fastnat i underjordens sömniga flod, där sagan tar slut och ingen återvändo tillåtes.

Jag har fått äran att hämta dem tillbaka - åter till ljuset för att förenas med entiteten som saknat sina systrar och brödar...

Jag följer stigen, krokiga, steniga mörka... letar mig fram i skuggan, känner in spår av dofter och dämpade ljud av de vilsna själarnas desperata rop efter hjälp...

En kall fuktig dimma ligger över floden, täckandes ångest som flyter i det djupa mörka vattnet.

Jag tänder brasor på landet - trummar takter och söker efter toner som väcker de sömniga själarna från sin dvala...

Låter orden flyta - och berättar i min sång om den vackra världen som de för länge sen lämnade... påminner dem om kärleken och solens varma sköna strålar som aldrig kan nå dem i detta mörker...

Kallar dem, räcker ut min hand och väntar på att de så sakta - simmar mot mig...

De lidande blickarna återupprepar minnen om sorgen på jorden, de talar till mig om det fruktansvärda hat som tyngde livet och besvikelsen som fick deras hjärtan att brista och fick dem att lämna världen - sökandet och längtan till ron trodde de sig hitta i det eviga mörkret...

Jag sträcker ut min hand - åter till vattnet, känner en slemmig lem greppa tag om mina fingrar. Jag drar med alla mina krafter...

Ber dem att följa med mig, så de åter kan bli ett med ljuset - för att kunna känna och skapa kärlek, på jorden...
Även om både sorgsen och hatets mörka band ligger tungt över jorden...

 Jag ber om de vilsna själarnas hjälp för att sprida kärlek och hopp bland de hatiska varelser som dominerar jordens alla ytor, för vem kan bättre förklara misärens och olyckans konsekvenser än dem som själv har besökt och kommit ur självömkans djupaste mörker långt borta ifrån dödsriket...