Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Om jag kunde

Om jag kunde skulle jag skrika som stormarna gör
Skrika med hjärtat så högt att du hör
Sen skulle jag sätta mig på en sten vid havet och vaka
Och hoppas få höra hur du skriker tillbaka

Först då kan vi se på varandra som förr
Först då kan vi öppna vår tillstängda dörr
Där bakom finns tårar vi gråtit
Drömmar vi drömt
Skratt som vi skrattat
Minnen vi glömt

Men fastän dörren är tillstängd
Står fönstret på glänt
Radion är på
Lyset är tänt

Och så ska det vara tills allt blir som förut
Tills kärlek är början och aldrig tar slut
Det är så jag tänker var gång jag går dit
Även om du aldrig mer hittar hit




Bunden vers av Mia Popiana
Läst 311 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2013-03-13 17:15



Bookmark and Share


  Ewelina Mann
wow!
2013-05-12

  Pärlemor
Starka känslor, skickligt framfört!
2013-03-21

  Lars Hedlin
Mycket bra skrivet "Gillas"
2013-03-13
  > Nästa text
< Föregående

Mia Popiana
Mia Popiana