Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Visa mig ditt nattansikte

Visa mig ditt nattansikte
Det av skuggor märkt
Visa mig det mörka hörnet av din själ
Visa mig på såren
De gapande och gnagande
Presentera mig för korpen vid din sida
Jag ska inte rygga för din smärta
Inte heller göra den till min
Ditt mörker är ditt eget
Men kanske kan jag vara en axel
Ett bröst att luta pannan mot
En hand att treva efter
En famn att vila i
Jag ska inte låtsas några svar
Eller fixa till en magisk formel
Men jag vet att djupa brunnar också de har lock
Och när du orkar glänta
Finns himlen faktiskt kvar
Och solen är densamma
Som den en gång var




Bunden vers av Mia Popiana
Läst 379 gånger och applåderad av 17 personer
Publicerad 2019-08-29 19:36



Bookmark and Share


  Lustverket VIP
Riktigt bra, fint jobbat!
2022-10-05

    Lena Staaf VIP
Vacker dikt om att finnas till för den som bär på ett mörker.
2019-09-01

  Blomma-Stjärna VIP
åh, så Klok, vacker, kärleksfull dikt- bokmärker!
2019-08-29

    ej medlem längre
En stark avslutning på en känsloladdad och vacker dink!
2019-08-29

    Julia D
Otroligt vaker!
2019-08-29
  > Nästa text
< Föregående

Mia Popiana
Mia Popiana