kärleken överlever alltid
som en egen levande arts ursprungsmodell

jag kan nog aldrig helt förstå den
men det spelar ingen roll
det bryr den sig inte om

den har sina egna regler, lagar
ramar
så att vi tror

uppfattar den som något gripbart, ibland
mitt i stunden kan vi förstå

sen när vi ser på den under lupp
vet vi
att vi inte fattar någonting

mer än
den övergripande känslan bortom allt förnuft


vad betyder då allt detta?
det betyder att vi inte behöver veta

bara tro

bara veta i stunden
att vi inte förstår

leva i den då
den härjar om

förser oss med obegripligheter och gissningar
som egentligen inte betyder någonting

men som är allt för oss
just då