Jag står till arbetsmarknadens förfogande. Det har jag gjort länge nu och det är fint. På något sätt har jag alltid tyckt att det låter så mäktigt och myndigt att kunna säga: ”Jag står till arbetsmarknadens förfogande”.
Det är så att säga inget snack. Min expertis finns där när marknaden behöver hjälp! Tveka inte att fråga men tror ni att ni klarar er själv så var så goda så kan ni ju komma sen och beklaga er för att det gick snett!

Det är en grannlaga uppgift att stå till förfogande! Ja, inte för direktörerna som blir upphämtade av räddningshelikoptrar i form av ”kontaktnät” efter att fallskärmen bjudit på en mjuklandning. Men för oss andra.

Vad mycket man hinner tänka och vad många problem som blir analyserade och lösta när man står till förfogande. Det är inte lätt. Det är vårfiske, höstfiske, älgjakt och harjakt och dessutom en frisk käring som inte står till någon annans förfogande än mitt, ibland, när hon själv vill, och därför förväntar sig middag på bordet, putsade fönster, allmänt välstädat och dessutom ett visst umgänge mellan varven och utöver det: Tvättade kläder!

Hur fan skall en karl kunna veta vilken temperatur strumpbyxor skall tvättas på, och hur reder man ut tjorvet av femton par strumpbyxor som snurrat och centrifugerats i maskinen? Det ni! Där går många timmar av eftertanke och problemlösning! Ändå hinner man med att analysera och lösa samhällsproblem! Det är inte lätt men man hinner. Jag önskar att alla någon gång finge stå till förfogande. Jäklar vilket problemfritt samhälle vi skulle ha!

Att laga nät är en typiskt tankeframkallande tillförfogandesysselsättning och dessutom en nödvändig sådan om man nu vill bidra till familjens försörjning. Grannarna tror visserligen att man har blivit lite tokig när man står
där på gården och småsjunger eller pratar för sig själv eller med nätet och dessutom gör konstiga rörelser med händerna. Dom ser ju inte nätet utan tror att man dirigerar en inbillad orkester eller något sådant. Grannkäringen blev tvungen att undersöka saken närmare och kommenterar sedan: ”Jaha, du står där och polimasar med lite nät!”.

POLIMASAR! Där står jag med flerdubbla jobb. Står till förfogande så svetten rinner, löser samhällsproblemen
och bidrar dessutom till familjens försörjning medan tvättmaskinen hoppar i källaren. POLIMASAR! En del har
minsann aldrig stått till förfogande!

Jag har förresten apropå grannkäringar läst någonstans att man lätt förfaller socialt om man står till förfogande
länge. Vilket skitsnack! Den ena käringen är över åttio år, så henne kan man inte förfalla med, och den andra,
som i och för sig är tänkbar, har jag inte förfallit med en enda gång. Jag trodde ett tag när hon intresserade sig för
mitt ”polimasande” att nu jäklar får vi se, men inte blev det något förfall. Nu skall dom dessutom flytta så förfallet får vänta åtminstone tills jag får se den nya grannkäringen.

Kvällstidningarna är apropå förfall fantastiska med att slå upp gamla sanningar som nyheter. Härförleden stod
det på en löpsedel ”Norrbottniska män är Sveriges bästa älskare!”. Det är väl ingen nyhet! Numera vet väl
varenda människa att i Norrbotten fördriver man tiden på sommaren med att fiska och älska och under vintern
fiskar man inte. Det tror fan att det har blivit bra och sörlänningarna skulle bara veta vad fina träningsredskap vi
har häruppe! Nu stämmer ju inte det här riktigt för hela Norrbotten.

I Pajala till exempel fiskar nog gubbarna lite väl mycket för där stannar inga fruntimmer kvar. Där är man tvungen att bussa in fruntimmer när man gör avbrott i fisket. Man kallar det for ”Römppäviiko” vilket på svenska betyder ungefär ”Rumlarveckan”, men inte hjälper det! När veckan är slut och gubbarna går tillbaka till fisket finns inte tillräckligt med minnesvärda höjdpunkter kvar för att kvinnorna skall stanna kvar. Resten av Tornedalen kan vi räkna bort helt för där har pubertetspilska grabbar tagit sig över älven till Finland i alla tider för att bli invigda i älskandets konst och naturligtvis har väl något fruntimmer bytt sitt grå omålade och dragiga torp i Finland mot ett, visserligen lika dragigt och kallt men rödmålat dito i Sverige men inte är det för tornedalingarnas färdigheter som älskare inte. Nej långt därifrån! Statusen i att stå till förfogande i Sverige mot betalning smäller mycket högre än statusen att stå till svenska tonårsgrabbars förfogande gratis i Finland. Inte är tornedalingarna länsbästa som älskare för det!

Älvsby- och Jokkmokksområdet har nog inte heller producerat några riktigt lysande stjärnor. Förresten kan vi nog räkna in Arvidsjaur och Arjeplog också. Arjeplog har visserligen haft en hel del villiga träningsredskap från Norge men det har varit så lätt träning så det räknas liksom inte, norskorna står så att säga till förfogande! Vad Älvsbyn med mera beträffar så har väl alla numera sett filmen Jägarna och då vet ni hur det går till! Ingen
höjdare direkt! Älvsbyn försökte förresten höja sin status efter filmen genom att via omröstning utse ”Älvsbymannen” som skulle vara den ultimata älskaren. Vad blev det? En snorhyvel med ungflickskropp som tyckte att känslor var det enda som betydde något! Den pojken har inte lärt sig att kombinationen av hård och mjuk vara är det som ger resultat!

Bodensarna kan vi lämna utanför det här. I Boden finns bara beväringar utan skäggväxt och luder och ingendera sorten har något begrepp om vad himlastormande sex är! Det finns en bodensare som jag tycker om.
Vanja Berglund, kommunalrådet. Härförleden satt jag bredvid henne på flygbussen från Arlanda och hon doftade som ett helt horhus (Hur jag nu kan veta hur ett horhus luktar!)! Vanja står dessvärre inte till förfogande och det är väldigt synd för det är en stilig och fin kvinna. Hon har numera meddelat att hon skall avgå men hon står inte till förfogande i alla fall för hon tänker förfoga över sina barnbarn. Tänk om vi efter hennes avgång kunde stå till förfogande och förfalla tillsammans!

Piteborna är nog inte heller riktigt i klass med oss andra Norrbottningar. Det enda dom är stor i är truten och det håller inte i längden. Kvinnor genomskådar sådant! Piteborna är världsmästare på att sälja saker och sig själva men ingen utomstående vet varifrån dom får det dom säljer för dom köper aldrig någonting av någon annan!

Nej, dom enda som kommer i närheten av oss Lulebor är möjligen gruvjobbarna i Gällivare och Kiruna. Dom är vana vid att treva sig fram i mörkret genom trånga och fuktiga passager och jobba fulla skift. Det dom ännu inte riktig har kunnat bemästra är vanan att springa undan då salvan skall explodera. Tänk själv då laddningen är apterad och allt förarbete är gjort. Då ringer det plötsligt genom huvudet: ”Skott kommer” och han rusar därifrån! Inte fan ger det väl godkänt betyg!

Nej, egentligen är det nog vi Lulebor som är Sveriges bästa älskare. Vi är tillräckligt flegmatiska för att kunna tas för skåningar utan att för den skull vara dryga. Vi är lagom undertryckta och uppfostrade av våra käringar och vi är tillräckligt lata för att liksom bara se tiden an i alla sammanhang. Går det så går det!

En som på ett tidigt stadium insåg det där är Björn Rosengren, vår senaste landshövding. Redan på TCO-tiden då han planerade sin fortsatta karriär lade han sig i träning genom att gå på porrklubb. Det blev ett sjujäkla liv på sörlänningarna som aldrig riktigt har förstått det där med att övning ger färdighet. Dessutom begrep dom inte att allt ingick i Björns mycket större strategi och när drevet gick som värst satt han i sin kammare och skrattade åt sörlänningarnas brist på insikt. Han är mycket mer framsynt än Stig Malm, LO-basen, som ägnade sig åt drömmar och önskeuttalanden om ”fittstim” och det förstår ju alla att det blir man inte norrbottning av! Nej, Björn är en mycket större visionär än Stig Malm. Hans enda problem är egentligen Agneta för redan på TCO-tiden kunde man se hennes vakande ögon över Björn på kongressmiddagar och andra mer lössläppta tillställningar. Hon ville undvika överträning och kanske var det en bra politik.

Björns föregångare Hammarsten och Boström koncentrerade sin träning mera på en blandning av hembränt och köpesbrännvin och det går inte hem hos norrbottningar. Hemkört är ju en del av modersmjölken och blandnigar och volymer imponerar inte på någon i det här länet, men så kom dom ju också från Älvsbyn och Piteå så det var väl bara regeringen som inte visste vad dom gick för.

Vid närmare eftertanke undrar jag förresten om alla lulebor är sådär riktigt högklassiga älskare. Se på alla järnverkshustrur som då gubben gått på nattskiftet rusar iväg till Statt eller Cleo på käringdans för att skaffa sig nya erfarenheter. Då kan det ju inte stå riktigt rätt till hemma! Det är nog tur att jag står till förfogande för utan mig skulle kanske tidningen stått utan löpsedel!

Man hinner som sagt tänka mycket när man står till förfogande. Häromdagen tänkte jag på att det är fantastiskt det man numera kan göra inom konfektionsindustrin. Det senaste verkar vara jeans med automatgylf! Jag har ett par och det är helt fantastiskt. Jag vet inte riktigt hur det fungerar men så fort jag skall pinka är gylfen redan öppen!

Visserligen har dom inte löst allting än för jag måste dra upp själv efteråt, men tänk så fantastiskt att den öppnar själv! Vilken uppfinning! Varje gång jag skall dra ner är den redan öppen! Otroligt! Dom är trasiga och fula men jag vågar inte laga dom för tänk om man skulle förstöra något om man börjar sy. Nej dom byxorna får ingen röra.

Det är inte bara jag som tycker att det är bra att stå till förfogande. Titta bara på alla akademiker, läkare, civilingenjörer och vanliga jobbare som kommer till Sverige för att stå till förfogande. Dom måste ju tycka att
det är kanonbra! Hellre än att inte stå till förfogande i hemlandet åker man till Sverige för att få stå till förfogande.
Finnarna har slutat, där är det numera samma status på jobbet som här, men se på alla araber och
jugoslaver, öststatare och andra. Där är det status att stå till förfogande i Sverige! Asiaterna kan man vare sig räkna med eller lita på. Dom kommer hit och öppnar krogar med hela släkten som anställda så dom står inte
till förfogande. Danskar kommer inte, därtill är ölet för dyrt , och Norrmännen, som är ett fyndigt folk har kommit längst i sin planering. Dit importerar man svenskar som inte står till förfogande medan man då själva kan stå till förfogande! Det ni! Då har man kommit långt i sin samhällsplanering.

En sak man skall akta sig för i förfogandejobbet är att bli sjukskriven en längre tid. Själv råkade jag få in min hand i en snöslunga och efter operation blev jag i omgångar sjukskriven i fem månader och det var ju inte bra.

Försäkringskassan tyckte, med all rätt, att mitt viktiga förfogandearbete inte tålde en så lång sjukskrivning utan drog in sjukpenningen efter fyra. Man föreslog också att jag, med min trasiga hand, skulle ta arbete som väktare
så att jag inte skulle stå till förfogande. Nu var det ju ingen som ville anställa mig som väktare så jag stod till förfogande i alla fall! Men akta er för att bli sjuk när ni har det här jobbet. Försäkringskassan kontrollerar noga att alla uppfyller kraven!

Det är en sak som jag har svårt att förstå. För att vara ett så viktigt jobb är det jävligt dåligt betalt! Själv halverade jag min nettoinkomst och ändå har jag fan så mycket mer att göra nu! Någonting är fel!
Dessutom talar dom om att det slutar komma pengar efter ett år och då måste man in i ”åtgärder”! Åtgärder är någonting som man skall hålla på med i sex månader om arbetsförmedlingen kan hitta på några sådana, förmodligen är det för att andra skall få chansen att stå till förfogande och för att A-kassan skall få vila ett tag medan AMS tar över. AMS måste ju också jobba för att inte stå till förfogande. Efter det kan man stå till förfogande igen. Men det är lika dåligt betalt hela tiden. Det är konstigt! Dessutom är det ju så att dom som rekryteras till det här jobbet från andra länder får samma lön som jag! Är inte det lite orättvist? Lite onorskt?
Skall en vit man i min ställning behöva acceptera att det kommer folk utifrån och får samma lön på jobbet som jag? Nej, stoppa in utlänningarna i jobb dom har utbildning för och låt vanliga hederliga svenskar få behålla det viktiga och grannlaga arbetet med att stå till arbetsmarknadens förfogande!