Jag kör bil ensam i natten
skogen på båda sidor om vägen
är upplyst av bilens lyktor

Vägen är rak så långt jag kan se
en ensam lykta dyker upp i backspegeln
motorcykelsn kör förbi mig i mörkret
jag ser den röda baklyktan åka ifrån mig
för att helt plötsligt försvinna

Jag undrar hur det gick till

Sedan händer allt samtidigt

Jag upptäcker inte vägkorsningen
förrän jag är mitt i den

Jag tittar hastigt övverraskad
åt vänster
höger
konstaterar
jag är mitt i en korsning
och jag har tur då det inte kommer någon bil

Det tar en bråkdels sekund

När jag tittar framåt igen
är jag vid världens ände
vid kanten där man tippar över

Vägen går brant nerför
det hisnar i magen
rakt ner i mörkret
trots bilens lyse

Inte alls konstigt att motorcykeln försvann

Vägen planar ut
jag är framme vid bebyggelse
vid det här laget är det ljust
jag parkerar bilen och går

Jag passerar några hus som ska rivas
tittar in genom fönstren
ser att det bor någon där

Jag möter en vän som har en stilla dag
som hon kallar det
men jag är inte riktigt säker på vad hon menar

Hon tar fram en skål och visar mig
den är snirkligt fin med guldkant
blommor är målade i vackra
klara färger på vit botten

Mitt namn med flera står skrivna i skålen
"Titta så många som skrivit trots att den inte varit framme"
säger hon förtjust

Jag förstår bara inte vem som skrivit mitt namn

Eller varför