Jag sitter i fönstret med det ena benet hängandes utanför.
- Tänker på hur många gånger pappa har pratat illa om cigaretter och hur mycket jag egentligen håller med honom.
Ändå tänder jag den där ciggen, trots att jag sitter där i hans fönster.
Jag drar in röken med vana andetag och andas långsamt ut den igen.
Långsamt för att få tid till att betrakta de vackert ljusgrå mönster som långsamt hinner forma sig innan blåsten andas bort resten åt mig.

Så jag sitter där ett tag och andas tillsammans med vinden, som för ett tag var mitt enda sällskap... Fram tills du kom och satte dig framför mig.
Tack vare din blotta närvaro så kände jag mig tvungen att släcka min cigarett, så jag fimpar den och kastar ut resterna av den genom fönstret.
Sedan vänder jag blicken mot dig, som redan sitter och betraktar mig.
Jag ger dig ett leende och smeker dig över din lilla mjuka kind, på samma sätt som så många gånger förut.
Du reser dig upp och sätter dig i mitt knä för att låta mig smeka dig över din vackra rygg.

Vi sitter så ett tag, fram tills solen går i moln. Då öppnar du dina ögon och tittar nästan nyvaket på mig. Sedan kollar du ut mot trädet som bara står någon meter från fönstret som vi sitter i.
Innan jag ens hunnit reagera så kastar du dig ut från fönstret och landar på en av de grenarna som är närmast.
Du tittar malligt mot mitt håll innan du, med några smidiga hopp, tar dig ner till den lägst sittande grenen.

Jag ser hur du tar sats mot bordet som farmor sitter vid, och innan jag hunnit varna henne så har du kastat dig över till bordet, där du lyckas välta en flaska med några blommor i.
Farmor hoppar förvånat till och brister sedan ut i ett bubblande skratt. Du ser detta som en invit och hoppar ner i hennes knä som är uppvärmt av den sjunkande solen.
Den här gången är det hon som snabbt släcker sin cigarett. Hon stoppar den i den uppochnervända krukan som hon i åratal har använt som askkopp.
Sedan smeker hon dig över ryggen och lutar sig tillbaka på sin stol.