Jag vågade inte skrika, ville aldrig riktigt höras
tänkte att ingen ville störas
kanske inte ens röras
av mig
Trots att jag fint gick efter er i era långa arga led
Trodde inte att ni ville ha mig med

Jag var liten och försiktig
Inte alls speciellt viktig
Ganska tråkig och rädd
hade svårt för att bli sedd

Allt detta på grund av dig

Efter nästan två år av din terror
där du hade gjort mig lagom liten för att du skulle få plats att stå på mig och trampa ner mig ännu lite mer
så hade jag lyckats bryta mig fri
från det som verkade vara vi

Jag hade dundrat ut till köket där du stekte dina äckliga jävla ägg
Skrikit något i stil med "Stopp och belägg
du lämnar mig i fred, jag vill inte se dig mer"
För att nej, jag ville fan inte se dig mer
ville inte vara någon du kunde trycka ner
Och när ingen av er
hade tagit något jävla initiativ att hjälpa mig
ur det här
så fick jag väl göra det själv då
Medan ni nästan förvånat kollar på
Ja, men ge mig någon jävla backup då
visa att ni också är mina kompisar på nåt sätt
Ni sitter bara kvar och suckar
trots att ni vet att jag gör rätt

Han verkade inte lyssna, den jävla idioten
så jag gick emot honom fastän
jag inte vågade
Och trots att jag hade känt mig så jävla stark så var det något som tog emot
Jag såg mina egna armar tryckas mot
hans midja eller nåt
Jag som hade tänkt vara ett hot
Istället stod jag där och insåg att det var en jävla kram han hade fått

Det var en jävla tur att jag kom på mig
Det gjorde att jag skrek ut i örat på dig
"Jag hatar dig din jävla idiot"
och hoppades i smyg på att det skulle förvärra din tinnitus

Sedan packade jag och stack jävligt fort
Försvann iväg med första bästa buss

Och jag har aldrig skrikigt så högt på demonstrationer som jag gör nu
och det var inte tack vare dig
nej, det var fan tack vare mig