En grå himmel.
Ett lätt dis i luften när jag kliver ombord.
Tåget startar och resan börjar.
Farten ökar och ett stadigt dunk som av hjärtslag hörs.
Allt ser annorlunda ut inifrån tåget, från ett annat håll.
Ingenting har bara en sida.

Jag tittar ut inifrån tåget, inifrån mig själv.
Ser naturen, livet passera.
Vagnens inre speglas svagt i fönstret.
Ibland tittar jag ut, andra gånger in fastän jag hela tiden ser åt samma håll.

Reflexioner.

En mossbelupen sten.
En ung björk och en gammal gran.
En stor ståtlig tall, ensam på ett kalhygge.

Jag kan identifiera mig med dem alla.

Stenen, så gammal att mossan växer på den.
Stillastående.
Björken, ung och smäcker.
Granen, gammal men ändå vacker.
Tallen, som står rak och så väldigt ensam.

Stationer ropas ut.
Passagerare stiger på och av.
Resenärer på livets tåg.

Ett ungt par i början på sin resa.
De håller om varandra och en puss utväxlas.
Varmt.
Ömt.
De tittar gemensamt åt samma håll ut genom fönstret.

En grusväg löper jämsides med rälsen, möter en annan väg.
Jag undrar vart alla dessa vägar leder..
Tänk om man visste.
Då skulle man kunna välja rätt på en gång.

En tjärn ligger inbäddad bland tallar och mossar.
Spegelblank.
Jag undrar hur djup den är, hur dyig.
Vad som gömmer sig under den släta ytan.

Samhällen passerar utanför.
Jag ser människor
hus
vägar
kyrkogårdar.
Men mest natur.
Skog
myrmark
tjärnar
fält
hagar med kor
hästar
får.

Älven rinner parallellt med rälsen
eller om det är
rälsen som löper parallellt med älven.

Ännu en kyrkogård.
Många blommor i alla färger till vördnad för de döda.
Tänk om sådan vördnad visades de levande.

Det unga paret tittar fortfarande åt samma håll.
Han stryker henne lätt över kinden.
Hon blundar.

Gammal granskog med mjuk, grön mossa utanför fönstret.
En skog som John Bauer kunde ha ritat.
Trolsk.
Mystisk.
Att försvinna in i.

Men inte så länge.
Det är dags för byte.
Ett nytt tåg, ett nytt spår i livet.
Det bär åt ett annat håll med nya vyer.

Det här bytet är rätt nu med tanke på vart jag ska, men sedan då?
Tänk om det någonstans blir fel?
Vad gör jag då?
Kan jag vända, åka tillbaka
Jag tror inte det.
Inte till det som var.
Jag måste fortsätta åka så länge det går och hoppas att jag kommer rätt.

In i en tunnel och fönstret kan användas som spegel.
Tunneln är lång så jag kan titta i spegeln länge.
Det är konstigt hur livet kan speglas.
man skulle nästan kunna tro att det är en realitet.
Tunneln tar slut och verkligheten tränger sig på.
Det skymmer ute och resan är snart slut.
Mörkret sveper in vagn efter vagn i ett mjukt täcke.
Tåget saktar in för att till slut stanna helt.
Avstigning.
Jag är framme vid målet, resan är slut.
För den här gången.
Nu väntar sömnen.
Mörk.
Mjuk.
Imorgon blir det en ny resa.