Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En händelse som jag var med om tillsammans med min mamma i slutet av 80-talet.


Förtroende på pendeltåg

 

Vi tvekar något när vi ser honom

men sätter oss mittemot

Han är punkare

hans hår står rakt upp

och hänger i testar ner över ansiktet

Han har en kasse öl med sig

dricker - fast man inte får

Vi skymtar hans blick

känner att han ser på oss

Han böjer sig fram och frågar:

- Är ni systrar?

Vi samtalar om att vara lika

om kärnkraften och skogen

- Det skulle vara lättare att leva

om det fanns mer skog, sa han.

Innan han steg av vid Handens station

drog han undan håret

- och vi fick se hans ansikte!

 




Fri vers (Fri form) av Lärling
Läst 381 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2013-03-25 20:59



Bookmark and Share


  Amari
Ja, man har kanske varit en "sån där", som skrämt någon vid någon period i livet.
Inte punkare, men mycket svart, och visst provades en säkerhetsnål i kinden. Men den var lite fejkad, så den gick inte igenom kinden.
Men en äldre herre sade att vi flickor inte skulle förstöra oss så i ansiktet, det var ju synd på söta flickors ansikte.
Gick hem, och säkerhetsnålen togs bort...
2015-08-26

  lodjuret/seglare VIP
Ett gott exempel på hur att skriva.
2013-07-30

  backsippa
Bra skrivet
Livet är dramatiskt
bart och naket

2013-06-21

  Gunnar Hilén VIP
jaaa du det här är väldigt bra tycker jag...från tveksamhet till nakenhet...vilket vanligt men så ovanligt möte...så slutet med handen, håret och ansiktet...bokmärks !
2013-04-18

  Rosen VIP
en kort text men som ändå säger allt, utanförskap och fördomar där det sanna ansiktet skymtar...och låter sig visas under rätt ögonblick
2013-04-06

  Lärling
Tack, Jenny Kristina!
2013-03-25

  Kristina Wallbing
Det här är en dikt som jag genast bli närvarande i. Berättarrösten är stark! De flesta har haft möten på tåg och vet hur speciella de kan vara. Den här mannen, som trots att han till synes är en "out-sider" och kanske någon vi inte skulle lägga märke till om det inte vore på ett tåg, den mannen visar oss sin hemlighet: sitt ansikte! Av någon anledning kommer jag att tänka på den bibliska berättelsen om Emmausvandrarna, som först inte känner igen Honom men som, när Han bryter brödet med dem, visar sitt ansikte och blir igenkänd.

Välkommen till Poeter.se! :)


2013-03-25
  > Nästa text
< Föregående

Lärling
Lärling